Absolut folkmusik

Absolute Trio är en lekfull och mångsidig grupp som möttes på Musikhögskolan i Stockholm hösten 2007. De har nu destillerat sin musik till ett renat uttryck, som passar till dans, kyrkokonsert och cocktailparty.

Anna Roussel: fransk träflöjt
Emilia Amper: nyckelharpa
Jonas Bleckman: cello
Lördag kl 02.00 – 02.45 i Cupan

Nu är det dags igen!

Efter sommaruppehåll ska jag sparka fart på den här bloggen igen. Det är ju nu det börjar hända grejer. Bara ett par korta månader kvar till bästa festivalen.

Var där, eller var tvär!

Årets festivaltröja!

Årets tröja är klar! Vill du göra reklam för festivalen under sommaren på detta eminenta sätt skicka ett mejl till: ingrid.ahrlin (at) gmail.com

Hur du sedan får tag i tröjorna, läs inlägget nedan om årets flyer.

Sommarpriset på t-shirtarna är 80 kr, både för dam- och herrmodell. Herrlinnet kostar också 80 kr, medan damlinnet är en dyrare modell och går loss på 120 kr. T-tröjorna är gråa med svart tryck, linnena är vita med svart tryck.

Läs och sprid årets flyer!

Årets flyer (inbjudan) till Linköpings Folkmusikfestival 2008 är klar. Vi vill ha hjälp med att sprida den till så många som möjligt!

Gör detta genom att kontakta Ingrid Ährlin på: ingrid.ahrlin (at) gmail.com

Ingrid jobbar på Green Cargo, Södra Oskarsgatan 8 i Linköping. Hon bor i Norrköping så efter överenskommelse finns det även möjlighet att hämta flyers där. Bestäm tid med Ingrid i förväg, så att ni säkert vet att hon finns på sitt jobb.

Idolbilden: Pelle Björnlert

Bilden är från LP-skivan »Music in Sweden 5, Young folk musicians« utgiven 1979 av Caprice och Rikskonserter. Foto av Gunnar Ternhag.

Artister klara för festivalen 2008

Crane Dance Trio Flöjtisten Jonas Simonson dansar med tranor och spelar vackert, nära och stämnings-fullt med Mats Edén och Mattias Pérez.

Kvarts [No] Inga kvartsfigurer i hemlandet; de har fått den norska motsvarigheten till vår grammis två gånger. Nu tioårsjubilerar de med besök i Linköping – och med två nya album.

Abalone Dots Svenskklingande bluegrass och country som gjort succé på Topplistan och på turné med Lasse Winnerbäck.

Östblocket Jo, de är ett svenskt balkanband – ett röjigt, tonsäkert och svettframkallande elvamannaband.

Phønix [DK] Dejlig dansk dynamit av den dansanta sorten!!

Kraja Fyra änglalika röster. Så vackert att det gör ont.

Vegar Vårdal [No] & Patrik Andersson En norrman och en svensk i Finnskogen. Tätt, ödesmättat och dansant så in i Norden.

Burgess, Ådin & Wingård Engelska visor, franska danser, svenska valser och norska sjöflöjtslåtar. Spelglädje och vemod i harmoni.

Jonas Knutsson & Horn Please! Saxparty på nytt sätt. Sex saxofoner och en rytmsektion bjuder upp till finstämd och frustande folkmusik med jazzfiness.

Kersti Ståbi Alla älskar Alice Tegnér. Här får barn i alla åldrar chansen att höra de kända visorna i folkmusikalisk skrud.

Nordic Kompar Kersti och releasespelar för eget debutalbum. Nyckelharpa, mandolin och cello i tradition, förnyelse och sväng.

Björnlert–Löfberg–Pekkari Vad vore festivalen utan Pelle, Bengt & Eriks slängpolskor?

GUF Skolstorbandet Gävleborgs Ungdoms Folkband blandar tradition med invandrad och nyskriven musik, alltid med dansbarheten i högsätet.

WestMannaFolk Västmanländskt tjugomannaband med gammalt och nytt i ett härligt paket.

Thuva Härdelin & Jeanette Eriksson Hälsing och skåning i praktfullt fiolmästarmöte.

Vurpa Här har ni dem, med schysst spel och sköna röster. Svenskt med en smula balkanskt och skotskt – men alltid på egna ben.

Klinga Comeback med nytt manskap. Nyckelharpa och mandolin möter flöjter och altsax i känslosamt och dynamiskt samspel.

Carina Normansson En sjutusan till fiolspelare, känd från Swåp och ledare för WestMannaFolk, lirar solo.

Frankly Speaking Dragspelande swingorkester som hyllar virtuosen Erik Frank.

Erik & Pelle spelar Allan. Edwalls underfundiga visor passar Gruvebäcks sång/dragspel och Björnlerts fiol som hand i handske.

Per Eckerbom Band Tre fioler, en gitarr, en kontrabas och en kille på rytm. Come dancing and go bananas!

KringOm Gammaldans och polskor från Dalarna med ett uns av norskt och irländskt.

WWO Det ungdomliga tjugomannabandet World Wide Orchestra kommer hela vägen från Göteborg med all världens musik i bagaget.

Nätt & Jämt Signumet är dansanta polskor från Jämtland och Dalarna.

Vallevan Skira och mustiga visor och koraler – svängigt och kompromisslöst.

Björnligan Tjyv- och rackarspel med östgötsk gammaldansorkester. Spelar med drag- och durspel.

Djärv Energiskt och flinkt folkband med pop- och jazzton från Götet.

Zibur Melankolisk och hysterisk klezmer- och balkanmusik.

Lustspel Lundaorkester som blev världsmästare för studentspelmanslag 2006.

Tjarm Ett gäng östgötska musiklärare som har det.

Trio vid Lampan Lysande rhythm’n’nyckelharpa med rötter i Hälsingland, Spanien och Chile.

Radio Kairo Ung, akustisk sextett spelar östeuropeisk dansmusik med rockattityd.

Chokladfabriken Skåneband med sikte på världsherravälde. Festivalen är en anhalt på vägen.

Dansar Med Tranor

Om våren vid Hornborgasjön dansar tranorna utan annan musik än egna fågelläten. Men förra året tonsatte den rutinerade flöjtisten Jonas Simonson hela kalaset på lovordade »Crane Dance«. Det var väl på tiden att Jonas albumdebuterade efter 25 år i folkmusikskrået och medverkande i grupper som Groupa, Den Fule och Bäsk. När musiken framförs live har Jonas med sig Groupakompisen Mats Edén på fiol/dragspel och allestädes närvarande gitarristen Mattias Pérez och de kallar sig Crane Dance Trio.

Albumrecensionerna lyfte fram det täta samspelet, det stämningsskapande och det vackra. Jonas har trandansen inpå knutarna, västgöte som han är. Så de egna låtarna och improvisationerna blandas upp med traditionella västgötska låtar. Förutom uppdragen som flöjttraktör av olika slag (tvär-, alt-, sälg, dubbelsälgflöjt, härjedalspipa) arbetar Jonas som musiklärare på världsmusikprogrammet på Göteborgs universitet.

Vi får se om trion lyckas frammana trandansens magi även när hösten tagit sitt grepp om Sverige och Linköping. Anledningen att tvivla är dock liten, eller för att citera det norska magasinet Groove.no poetiska beskrivning av musiken på »Crane Dance«: »Tidløs som naturen, syklisk som naturen og evig kretsende om en sinnstilstand der jord, vann og himmelen over markerer et eviggyldig ståsted, før tonene lett springer avgårde - inn i skogen.«

KringOm LiksOm

KringOm härstammar från klassiska folkmusiktrakter, Mora och Orsa, och bildades 2002 under namnet Scendraget. Det originella i namnet ifrågasattes, vilket ledde till att det byttes ut. Enligt mytologin har namnet KringOm två förklaringsmodeller, vilka nödvändigtvis inte utesluter varandra: 1) Under en spelning 2003 stod gruppen mitt på dansgolvet med de dansande »kringom« dem, varvid namnet föddes. 2) Gruppens musikträffar sker »kringom« sopptallrikar efter jobbet.

På repertoaren står svensk folkmusik med norska, finska och irländska inslag, mycket gammaldans och polskor blir det. I reklamfinansierade Radio Siljan har gruppen gjort lycka med »Änäs'n«, som toppat Siljanstoppen nio veckor i rad. Låten är också titelspår på det nyligen utgivna debutalbumet, som fick strålande omdömen i Dragspelsnytt #1 2008. Bland annat hävdas att skivan borde finnas »på apoteken som ett balsam för själen i stället för alla nervlugnande gifter olyckliga människor proppar i sig för miljarder varje år.«

Gruppen består av Hans Björkman på fiol, Bertil Skeri på dragspel, Stig Nilsson på fiol & bas, Heikki Savela på fiol, gitarr & sång, och slutligen Marita Nääs Savela på fiol och flöjter.

GUF, WWO och Dots

Festival-arbetet går framåt, även om bloggen har varit lite eftersatt. Och gudarna vet att det finns gott om övergivna bloggar i cyberrymden, dock behöver ni inte oroa er för att just den här ska bli lämnad åt sitt öde. Den har bara tagit en lååång powernap och är nu tillbaka piggare än någonsin.

Ett antal namn har tillkommit i artistlistan. Förkortningar är ett tema, men GUF – Gävleborgs Ungdoms Folkband och WWO – World Wide Orchestra har fler saker gemensamt. Bägge banden har många medlemmar och bägge är en del av en musikutbildning. Men där GUF främst är inriktad på svensk folkmusik, har WWO världsmusik på repertoaren.

Även Abalone Dots kommer till festivalen med svenskklingande bluegrass och country i bagaget. I ett svagt ögonblick lovade de att svenskifiera musiken extra mycket festivalen till ära. Spännande! Förra året intog »From A Safe Distance« den svenska topplistan, dessutom var de ute som bejublat förband på Lars Winnerbäcks höstturné.

Mer information om dessa artister kommer senare. Fortfarande finns det plats för er som vill göra Linköpings Folkmusikfestival bättre än någonsin. Skriv till festival(at)folkmusik.nu. Såväl stora som små handtag är varmt välkomna.

Patrik och Vegar på gränsen

En svensk och en norrman stämmer möte och sina fioler i Finnskogen. Ljuv musik uppstår och ett album ges ut på det förträffliga norska skivbolaget ta:lik; »Finnskogen brinner«. Omslaget visar svedjad skog, både vacker och spöklik i aska och med döda träd. Det mesta av de finska traditionerna har försvunnit från Finnskogen, men skärvorna, som ortsnamn och musik, kan frammana magiska ögonblicksbilder från svunna tider.

Sörmländske Patrik Anderssons spröda men samtidigt subtilt råa fiolspel, har hörts på ett album med sångaren och mandolaekvilibristen Anders Larsson. Dessutom spelar han med dans- och musikgruppen ThreeStyleFusion och i duo med Karin Ericsson Back från Irmelin. Han har pluggat musik i Oslo och Stockholm.

Vegar Vårdal är också en upptagen kille. Precis som Patrik är han involverad i en dans- och musikgrupp, i Vegars fall heter den Fant & Fente. Två skivor är utgivna med trion Rusk, dessutom medverkar han på album med Geitungen och Synnøve Sletten. Mycket finnskogsmusik har det blivit. Han jobbar som fiol- och danslärare, och så har han skrivit ett folkemusikk for dummies...

Patrik och Vegar har spelat så mycket tillsammans, att de känner varandra utan och innan. Det är svängigt och dansant, men även nyansrikt, underskönt och festivalklart.

Tuta för Jonas med blås

I Indien utsmyckas många bilar med frasen »horn please«, vilket är en uppmaning till andra trafikanter att tuta vid omkörning. Frågan är dock om spelmännen i Horn Please behöver uppmanas att tuta. Åttamannabandet består av en rytmsektion plus hela sex saxofonister, så gudarna ska veta att möjligheten till tut är stor. Något som möjligen bevisas av det tre år långa förarbetet till fjolårets album. Kapellmästare Jonas Knutsson säger i Lira att detta »är inget man kan repa in på kort tid. Det tog tre år innan vi var färdiga att spela in det.«

Knutsson har ett gediget musikaliskt förflutet, även i folksammanhang. Han har bland annat spelat med Nordan, Triptyk och i duo med gitarristen Johan Norberg. Dessutom är han musiklärare, och en bra sådan vad det verkar: Samtliga saxofonister i Horn Please har någon gång lärt sig musicerandets konst av Jonas.

Trots Horn Pleases något ovanliga instrumentering, är alla medlemmar rutinerade folkmusiker i en eller annan form. Åsa Johansson hade länge fiolen som huvudinstrument, men en vadslagning 1988 innebar att saxofonen togs upp. Dessutom erhöll hon 50 kr i vinstpengar – utan att passera Gå. Klas Toresson är jazzskolad och har bland annat spelat med festivalklara Kersti Ståbi. Östgötabördige Daniel Carlsson har pluggat på Ingesund och Musikhögskolan, och har sedan tagit steget till att själv undervisa. Plus att spela i en mängd folk- och världsmusikorkestrar.

Alexandra Särströms hjärta brinner för folkmusiken, men det hindrar henne inte från att vara otrogen med andra genrer. Hon spelar i duon Särström/Sundstedt; folkmusik på saxofon och dragspel. Under tiden som Hanna Wiskari befinner sig i Nya Zeeland, vikarierar Nis Bäckvall i bandet. Petter Berndalen är ena halvan av rytmsektionen, och hans främsta mål är att utveckla trumslageriets melodibärande funktion. Även basisten Bengt Jonasson ägnar sig ofta och gärna åt melodispel.

Jonas Knutsson & Horn Pleases album fick överlag goda recensioner. Po Tidholm i DN skriver att skivan »är snudd på helgjuten, Jonas Knutssons arrangemang är avancerade utan att ställa sig i vägen, svänget är luftigt och fint.« Tidholm har en del invändningar mot konceptet som sådant, men han påpekar att när bandet »låter som bäst glömmer man bort att det är saxofoner man lyssnar på. Låtarna får liv och musiken lyfter högt över sina konceptuella begränsningar.« Under Linköpings Folkmusikfestival 2008 kan du bilda dig en egen uppfattning!

Foto: Thomas Gidén

Jonas Knutsson: sopranino, sopran, alt, barytonsax

Alexandra Särström: sopran, barytonsax

Åsa Johansson: sopran, tenorsax

Nis Bäckvall vikarie för Hanna Wiskari: sopran, altsax

Klas Toresson: sopran, tenorsax

Daniel Carlsson: sopransax

Bengt Jonasson: elbas

Petter Berndalen: slagverk

Haja Krajas storhet

Krajas musik är »nordiskt ljud i koncentrerad form«, dessutom levererar gruppen »fyrstämmig sång med en formsäkerhet som övergår allt förnuft.« Allt detta enligt Mikael Strömberg på Aftonbladets kultursida. Pressrosor av det här slaget var snarare regel än undantag, vid skivdebuten 2005. »Vackert väder« sålde också som smör efter det bejublade framträdandet vid Linköpings Folkmusikfestival samma år.

Nu är de på gång igen, med nytt album och nytt festivalbesök. Denna gång satsar de i högre grad på välkända sånger, exempelvis »Allt under himlens fäste« och »En sjöman älskar havets våg«. I Lira är kommentaren »vi har försökt tänka bort allt vad vi hört av dem tidigare och de kommer att låta väldigt annorlunda.« Inspelningen sker i påsk och resultatet får vi höra till Ransäterstämman i juni.

Kraja består av Lisa Lestander, Linnea Nilsson, Frida Johansson och Eva Lestander. De sammanstrålade speciellt för Umeå Folkmusikfestival 2002. Repertoaren består av svenska folkvisor, kärleks- och skämtvisor, danstrallar och koraler. Musiken behöver nödvändigtvis inte kategoriseras som folkmusik, gruppen själva säger lika gärna vokalmusik.

Kraja är samiska för ”platsen dit man längtar” – vilket alltså är vid kvartettens scen på festivalen 2008.
Foto: Jonas Tannfors

Stentuff norsk Kvarts

Kvarts är en av Norges mest etablerade folkmusik-grupper; bland annat har de erövrat motsvarig-heten till vår Grammis, Spell-mannen, två gånger i kategorin folkmusik/gammaldans. De fick priset för deras självbetitlade debutplatta från 1999, medan uppföljaren »Filigran« från 2001 »bara« nominerades. 2004 utgavs »Skal, skal ikkje«, ursprungligen en scenföreställning om hur pojke möter flicka, giftastankar uppstår, tvivel sätter in – känner de varandra egentligen – men ingen fara girls & boys, slutet gott, allting gott. Senaste skivan, »Steinsprang«, utgavs 2006 och belönades med Spellmannen. Albumet gjordes efter Darwinistiska principer – endast de bästa melodierna överlevde.

Under 2008 är tioårsjubilerande Kvarts på gång med två skivor, dels ett album med musik av dragspelaren Oddvar Nygaard, dels ska en konsert med Kringkastingsorkestret från maj 2007 bli silverglänsande cd-skiva. I Norge var detta första gången en symfoniorkester smälte samman med folkmusiker på folkmusikens villkor. Det förträffliga resultatet går att lyssna till här.

Kvarts experimenterar gärna, men gör det utifrån folkliga traditioner och i spelglädjens tecken. Det norska inslaget överväger givetvis, men även svensk folkmusik vävs in i repertoaren. De rutinerade rävarna i bandet får även utrymme för egenkomponerat material. Kvarts består av Jo Asgeir Lie på dragspel, Øystein O. Rudi på olika fioler, Tom Willy Rustad på bas, dragspel och gitarr och Erlend Styve på gitarr och sång. Gruppmedlemmarna gör även en massa annat; jobbar som lärare, spelar rockabilly, är kulturstadsbyggare etc.

Foto: Ole Johs

Kersti + Alice = Sant

Kersti Ståbi har många – ursäkta klyschan – strängar på sin lyra. Hon berättar historier, sjunger visor av sig själv och andra, hon är skivbolagsboss och sitter med i styrelsen för RFoD. Huruvida hon verkligen spelar lyra är dock osäkert.

Till Linköpings Folkmusikfestival kommer hon som tolkare av Alice Tegnér. Med sig har hon Nordic som kompband och hennes andra album »Ute blåser sommarvind« i bagaget. I Lira säger hon: »Jag har alltid tyckt om Alice Tegnér, men det var när jag spontant började sjunga på en av sångerna på scen som jag verkligen förstod att jag ville göra en skiva.«

Albumet improviserades lustfyllt fram tillsammans med Nordic, och förhoppningen är att musiken tilltalar både barn och vuxna. Dalarnas Tidningar recensent skriver: »Alice Tegnér i folkviseton? Ja men visst! Vår svenska barnviseikon har blivit vuxen med barnasinnet kvar. Tolkning är både tuff och varsam. Ungefär som när mat-Stina förslår kanel i köttfärsen och en rejäl nypa chili.«

Frågan är om det är möjligt att skriva en artikel om Kersti utan att nämna hennes bakgrund, med bland annat pappa Björn Ståbi och moster Jeja Sundström. För trots allt säger de namnen en del om hur hennes musik låter; visa på en folkmusikalisk botten. Däremot säger detta inte mycket om Kerstis unika uttryckssätt, för att ta del av det föreslås ett besök på MySpace.

Foto: Emelie Malmström

Spontana idéer med Nordic

Champagne och laxsnittar kan inte utlovas, men det ryktas om att Nordic ska ha releaseparty för sitt debutalbum vid Linköpings Folkmusik-festival. Debutalbum i eget namn ska det vara. På Kersti Ståbis aktuella skiva med barnvisor av Alice Tegnér är det Nordic som bildar kompband och med den absoluta äran, bör tilläggas.

Nordic består av Erik Rydvall på nyckelharpa, Magnus Zetterlund på mandolin och Anders Löfberg på cello. Ett sådant namnkunnigt gäng kan experimentera med klanger och groove, men ändå få resultatet att låta självklart. Alltså, inga formförsök för sakens skull.

Gruppen träffades på Kungliga Musikhögskolan hösten 2004. Erik är från Lycksele och komponerar gärna eget, samtidigt som han för traditionen hemifrån vidare. Hälsingegrabben Magnus är den första mandolinist som studerat på en svensk musikhögskola – bara en sån sak. Dessutom spelar han världsmusik med Golbang. Småländske Anders har en klassisk folkmusikuppväxt med föräldrarna som fiollärare. När han blev stor nog var kontrabasen hans instrument, men sedan skaffade han en stråke och började med cello. Typ.

Klingas musik ska klinga

Klinga är tillbaka på festivalen. Trions manskap är utbytt till tvåtredjedelar, det är bara linköpings- och således hemmasonen Dag Strömberg som är kvar. Nyförvärven David Eriksson och Magnus Holmström är bägge nyckelharpsspelare och duktiga sådana, den sistnämnde tvåfaldig världsmästare. Här fuskar dessutom David och Magnus på vevlira och mandola. I kontrast till deras stränginstrument står Dags blockflöjter, alt-sax och härjedalspipa.

Gruppens mål är att spela »känslig och dynamisk musik till konsert och dans«. Klinga blandar egenskrivet material med traditionella låtar från Västerbotten. Lyssna på den nya konstellationens alster på MySpace. Bland annat finns där en fin version av »Innersta friden«.

Östblocket på festivalen 2008

I oktober förra året släppte Östblocket det kritikerrosade albumet »Gift«. Rootsy.nu skriver att resultatet är »en perfekt kombination av finlir exakt på tonen och takten – och röj!« Det är gruppens tredje platta efter »Present« från 2001 och »Yes We Are A Swedish Balkan Band, You Don’t Have To Look Twice« från 2004. Som synes har Östblocket balkanmusik på repertoaren, dessutom är influenserna från romsk och arabisk tradition påtagliga.

Sedan gruppen bildades 1996 har de gång efter annan visat att de kan »mana folk till dans, njutning och stora, stora känslor« och de har »svettat ner åtskilliga dansgolv genom åren«, som pressmaterialet säger. På rockscenen har grupper som Beirut och A Hawk And A Hacksaw haft stora framgångar, Östblocket är lika bra som dessa. Något som spelningen på Linköpings Folkmusikfestival i oktober 2008 med all önskvärd tydlighet lär visa.

Gruppen består av Sofia Berg-Böhm – sång, Mathias Gunnarsson och Anders Wallseth – trumpet, Erik Axelsson – euphonium, Fredrik Månsson – trombon/tenorhorn, Klas Ottosson – tuba, Sven Andersson – saxofon, Filip Runesson – violin, Johan Ohlsson – dragspel, Patrik Trankell och Daniel Pergament Persson – percussion/trummor.

Lars Gribergs fotoshow festivalen 2007

Festivalbilder 2007 IV av Lars Griberg

Lars Gribergs festivalbilder 2007 III

Poesipaus med Dan Andersson: Jag sjungit...

Jag sjungit, men sjöng väl aldrig för dem,
som leva med glädje till döden.
Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem
på jorden, en sovplats i nöden.
Jag kan icke vara hos mö eller vän,
dem jag älskar, jag rädes för alla
och ofta när jag vandrar bland stjärnlysta trän,
de länge kvävda tunga tårar falla.

Mitt hjärta det vill brista, ty det får ingen ro,
det vill vandra där inger känner vägen.
Mellan jorden och himlen det städs vill bygga bro
likt en timmerman så ångestfull men trägen.
Och snart skall jag stå vid en halvöppna port
och ingå i det namnlösas länder.
O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort
med min tunga och de skälvande händer.

Staffan Hellstrand tonsatte dikten till »Hemlös« från 1989, en LP som han på sin hemsida säger var ett nöje att göra: »Jag hade lärt känna Dan Anderssons texter några år tidigare och åkt runt på ålderdomshem och spelat Dan Andersson-musik. Det var kanske den roligaste platta jag spelat in. Jag ansträngde mig för att göra nya arrangemang på de gamla låtarna och skrev några nya själv. Jobbade också med många nya musiker. Mycket folkmusik och experiementella sätt att arrangera låtarna.«

Festivalbilder 2007 II, Foto: Lars Griberg

Burgess, Ådin & Wingård

Än är det för tidigt att berätta så mycket om festivalprogrammet 2008. Preliminärt är dock gruppen Burgess, Ådin & Wingård klara. Förra året kom skivan »Doggerland«, som i Lira beskrevs som »en härlig blandning [av] spel- och dansglädje, uppblandat med musikaliskt vemod av bästa sort.«

Doggerland var fram till yngre stenåldern den landmassa som band samman Storbritannien med Europa. Nu förenar BÅW dessa vattenåtskiljda landmassor med musikalitet istället. På gruppens hemsida står följande programförklaring: »Vi blandar engelska visor, franska danser, svenska valser och norska sjöflöjtslåtar. Resultatet kallar vi Nordsjömusik - men man får kalla det vad man vill.«

Engelsmannen Richard Burgess bor sedan 30 år i Norge, spelar concertina och sjunger. Anders Ådin spelar vevlira och gitarr, han ingår även i grupperna Hemållt och Faust. Klarinettisten Patrik Wingård är improvisationsdriven och minst sagt diversifierad när det gäller musikaliska uppdrag.

»En bra sång är på en och samma gång en berättelse, en målning och en historielektion.« Ett motto som BÅW använder när låtarna presenteras. Nedan citeras en vers av »One April Morning«, där vi får höra sanningen om unga män?

For young men are false and are full of all deceiving
Young men are false and seldom do prove true
For they're roving and they're ranging, and their hearts
are always changing
They are hunting to find out some pretty girl that's
new

Bilder från 2007, Foto: Lars Griberg

Linköpings Folkmusikfestival på nya äventyr!

Här kan ni läsa alla nyheter om festivalen. Först! Att den blir av 2008 är det första att notera. Efter den jättelika vinsten förra året - sjutton kronor vid senaste beräkningen - är det dags att satsa vidare.

Ingen idé att sticka under stol med att det länge var osäkert om det skulle bli något i år. Orsaken var många tunga avhopp i kommittén och dessutom svårigheter att ragga upp nya krafter. Men att bara lägga ner var nog aldrig ett alternativ. Inte på riktigt. Därtill är krafterna i rörelse för starka.

Vem är då författaren bakom dessa rader? Festivalens nya general, kort sagt. Om man ska vara långrandigare kan jag nämna något om min ovanliga bakgrund. Eller snarare avsaknaden av en sådan: Det vill säga, jag varken spelar eller dansar till folkmusik. Jag är enbart en lyssnare, dock händer det att det rycker lite i benen under svängiga polskor.

Jag har varit kassör för festivalen under ett antal år. Främst för att min bror Stefan frågade för några år sedan. Förutom att han var en inkörsport till folkmusiken, måste jag nämna tre artister som har gjort att jag hittat hem: Jan Johansson, Sofia Karlsson och Kebnekajse. Mer om detta senare. För jag kommer säkert att uppehålla mig vid mitt musikintresse i ett eller annat inlägg.

Men nu vill jag ha frågor, hejarop, tips och kritik. Jag ska försöka besvara frågorna eller lämna dem till de som vet bättre, inte låta eventuella hejarop stiga kommittén eller mig åt huvudena och se till att tips och kritik hamnar där de kan tas till vara på bästa sätt.

Bilden är från en verkstad med spelmännen Björnlert, Pekkari & Löfberg från festivalen 2007.