Kersti + Alice = Sant

Kersti Ståbi har många – ursäkta klyschan – strängar på sin lyra. Hon berättar historier, sjunger visor av sig själv och andra, hon är skivbolagsboss och sitter med i styrelsen för RFoD. Huruvida hon verkligen spelar lyra är dock osäkert.

Till Linköpings Folkmusikfestival kommer hon som tolkare av Alice Tegnér. Med sig har hon Nordic som kompband och hennes andra album »Ute blåser sommarvind« i bagaget. I Lira säger hon: »Jag har alltid tyckt om Alice Tegnér, men det var när jag spontant började sjunga på en av sångerna på scen som jag verkligen förstod att jag ville göra en skiva.«

Albumet improviserades lustfyllt fram tillsammans med Nordic, och förhoppningen är att musiken tilltalar både barn och vuxna. Dalarnas Tidningar recensent skriver: »Alice Tegnér i folkviseton? Ja men visst! Vår svenska barnviseikon har blivit vuxen med barnasinnet kvar. Tolkning är både tuff och varsam. Ungefär som när mat-Stina förslår kanel i köttfärsen och en rejäl nypa chili.«

Frågan är om det är möjligt att skriva en artikel om Kersti utan att nämna hennes bakgrund, med bland annat pappa Björn Ståbi och moster Jeja Sundström. För trots allt säger de namnen en del om hur hennes musik låter; visa på en folkmusikalisk botten. Däremot säger detta inte mycket om Kerstis unika uttryckssätt, för att ta del av det föreslås ett besök på MySpace.

Foto: Emelie Malmström

Spontana idéer med Nordic

Champagne och laxsnittar kan inte utlovas, men det ryktas om att Nordic ska ha releaseparty för sitt debutalbum vid Linköpings Folkmusik-festival. Debutalbum i eget namn ska det vara. På Kersti Ståbis aktuella skiva med barnvisor av Alice Tegnér är det Nordic som bildar kompband och med den absoluta äran, bör tilläggas.

Nordic består av Erik Rydvall på nyckelharpa, Magnus Zetterlund på mandolin och Anders Löfberg på cello. Ett sådant namnkunnigt gäng kan experimentera med klanger och groove, men ändå få resultatet att låta självklart. Alltså, inga formförsök för sakens skull.

Gruppen träffades på Kungliga Musikhögskolan hösten 2004. Erik är från Lycksele och komponerar gärna eget, samtidigt som han för traditionen hemifrån vidare. Hälsingegrabben Magnus är den första mandolinist som studerat på en svensk musikhögskola – bara en sån sak. Dessutom spelar han världsmusik med Golbang. Småländske Anders har en klassisk folkmusikuppväxt med föräldrarna som fiollärare. När han blev stor nog var kontrabasen hans instrument, men sedan skaffade han en stråke och började med cello. Typ.

Klingas musik ska klinga

Klinga är tillbaka på festivalen. Trions manskap är utbytt till tvåtredjedelar, det är bara linköpings- och således hemmasonen Dag Strömberg som är kvar. Nyförvärven David Eriksson och Magnus Holmström är bägge nyckelharpsspelare och duktiga sådana, den sistnämnde tvåfaldig världsmästare. Här fuskar dessutom David och Magnus på vevlira och mandola. I kontrast till deras stränginstrument står Dags blockflöjter, alt-sax och härjedalspipa.

Gruppens mål är att spela »känslig och dynamisk musik till konsert och dans«. Klinga blandar egenskrivet material med traditionella låtar från Västerbotten. Lyssna på den nya konstellationens alster på MySpace. Bland annat finns där en fin version av »Innersta friden«.

Östblocket på festivalen 2008

I oktober förra året släppte Östblocket det kritikerrosade albumet »Gift«. Rootsy.nu skriver att resultatet är »en perfekt kombination av finlir exakt på tonen och takten – och röj!« Det är gruppens tredje platta efter »Present« från 2001 och »Yes We Are A Swedish Balkan Band, You Don’t Have To Look Twice« från 2004. Som synes har Östblocket balkanmusik på repertoaren, dessutom är influenserna från romsk och arabisk tradition påtagliga.

Sedan gruppen bildades 1996 har de gång efter annan visat att de kan »mana folk till dans, njutning och stora, stora känslor« och de har »svettat ner åtskilliga dansgolv genom åren«, som pressmaterialet säger. På rockscenen har grupper som Beirut och A Hawk And A Hacksaw haft stora framgångar, Östblocket är lika bra som dessa. Något som spelningen på Linköpings Folkmusikfestival i oktober 2008 med all önskvärd tydlighet lär visa.

Gruppen består av Sofia Berg-Böhm – sång, Mathias Gunnarsson och Anders Wallseth – trumpet, Erik Axelsson – euphonium, Fredrik Månsson – trombon/tenorhorn, Klas Ottosson – tuba, Sven Andersson – saxofon, Filip Runesson – violin, Johan Ohlsson – dragspel, Patrik Trankell och Daniel Pergament Persson – percussion/trummor.

Lars Gribergs fotoshow festivalen 2007

Festivalbilder 2007 IV av Lars Griberg

Lars Gribergs festivalbilder 2007 III

Poesipaus med Dan Andersson: Jag sjungit...

Jag sjungit, men sjöng väl aldrig för dem,
som leva med glädje till döden.
Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem
på jorden, en sovplats i nöden.
Jag kan icke vara hos mö eller vän,
dem jag älskar, jag rädes för alla
och ofta när jag vandrar bland stjärnlysta trän,
de länge kvävda tunga tårar falla.

Mitt hjärta det vill brista, ty det får ingen ro,
det vill vandra där inger känner vägen.
Mellan jorden och himlen det städs vill bygga bro
likt en timmerman så ångestfull men trägen.
Och snart skall jag stå vid en halvöppna port
och ingå i det namnlösas länder.
O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort
med min tunga och de skälvande händer.

Staffan Hellstrand tonsatte dikten till »Hemlös« från 1989, en LP som han på sin hemsida säger var ett nöje att göra: »Jag hade lärt känna Dan Anderssons texter några år tidigare och åkt runt på ålderdomshem och spelat Dan Andersson-musik. Det var kanske den roligaste platta jag spelat in. Jag ansträngde mig för att göra nya arrangemang på de gamla låtarna och skrev några nya själv. Jobbade också med många nya musiker. Mycket folkmusik och experiementella sätt att arrangera låtarna.«

Festivalbilder 2007 II, Foto: Lars Griberg

Burgess, Ådin & Wingård

Än är det för tidigt att berätta så mycket om festivalprogrammet 2008. Preliminärt är dock gruppen Burgess, Ådin & Wingård klara. Förra året kom skivan »Doggerland«, som i Lira beskrevs som »en härlig blandning [av] spel- och dansglädje, uppblandat med musikaliskt vemod av bästa sort.«

Doggerland var fram till yngre stenåldern den landmassa som band samman Storbritannien med Europa. Nu förenar BÅW dessa vattenåtskiljda landmassor med musikalitet istället. På gruppens hemsida står följande programförklaring: »Vi blandar engelska visor, franska danser, svenska valser och norska sjöflöjtslåtar. Resultatet kallar vi Nordsjömusik - men man får kalla det vad man vill.«

Engelsmannen Richard Burgess bor sedan 30 år i Norge, spelar concertina och sjunger. Anders Ådin spelar vevlira och gitarr, han ingår även i grupperna Hemållt och Faust. Klarinettisten Patrik Wingård är improvisationsdriven och minst sagt diversifierad när det gäller musikaliska uppdrag.

»En bra sång är på en och samma gång en berättelse, en målning och en historielektion.« Ett motto som BÅW använder när låtarna presenteras. Nedan citeras en vers av »One April Morning«, där vi får höra sanningen om unga män?

For young men are false and are full of all deceiving
Young men are false and seldom do prove true
For they're roving and they're ranging, and their hearts
are always changing
They are hunting to find out some pretty girl that's
new

Bilder från 2007, Foto: Lars Griberg